Vad ska tv-tittarna förvänta sig av dig ikväll?

- En tuff och rättvis kamp från början till slut. Jag utlovar känslofyllda tävlingsmoment, tokladdade utmanare och stenhårda Gladiatorer. När jag sökte hit så gjorde jag det med ett motto; att aldrig någonsin ge upp! och det visar jag prov på i kvällens avsnitt. I Gladiatorerna handlar det om att i slutändan vara den som korsar mållinjen först. För mig handlade det om resan dit. 

Var det lika tufft som du hade trott?

- Med facit i hand så vill jag nog säga att det var minst lika tufft som jag hade trott. Det var svårt att innan föreställa sig hur hårt det skulle smälla. Därför var jag förberedd på att det skulle smälla ordentligt, vilket det också gjorde. 

Något speciellt moment du bävade extra för?

Egentligen var det igen speciell tävlingsgren. Däremot så hade och har jag fortfarande stor respekt för Christy ”Bullet” Bacon och såg snarare henne som det största och tuffaste motståndet. Jag minns hur mina ben skakade av rädsla när hon klev upp öga mot öga med mig på hängbron och jag minns hur jag bara ville vända om och springa därifrån när domaren utropade: ”Utmanare redo?”

Är Gladiatorerna lika tuffa vid sidan av tävlingarna?

De flesta är faktiskt helt underbara människor med jättefina personligheter. Man får inte glömma att de alla går in i en roll och att Gladiatorerna är lite av ett skådespel. När kameran slocknar är de precis som vilka andra personer som helst. De allra tuffaste och mest energiska Gladiatorerna i tv-rutan var oftast de mjukaste och mest lugna vid sidan av.

– Jag tränade klättring, närkontakt och brottning. Vi var ett gäng här på GIH i salarna och tränade, de var gladiatorer och jag fick springa emellan.

Inspelningarna av programmet var det roligaste Louise någonsin gjort och hon tyckte att det var jättehäftigt att prova på grenarna. Vissa av grenarna var tuffare än vad hon väntat sig medan andra var enklare.
– Grenarna var tuffa över lag och så har du en gladiator som jagar dig, det blir dubbelt så svårt.
– Jag ville verkligen möta Bullet, jag ser oerhört mycket upp till henne, hon är helt fantastisk. Självklart såg jag också fram emot att köra hinderbanan, det är ju där allting avgörs. Den fick vi aldrig testa helt innan heller utan bara delar, så jag visste inte hur den skulle vara.

Louise minns speciellt sina tankar när startsignalen löd innan hängbron.
– Jag står öga mot öga. mittemot Bullet och hennes blick vill typ döda mig. När domaren ropar "utmanare redo?!" då hinner jag tänka: nej gud nej, nu hoppar jag ner i vattnet och springer härifrån...
Det var första grenen och efter det blev hon bara laddad.

Ett program tog sex till åtta timmar att spela in så det är mycket material som tv-tittaren aldrig får se.

– Just tävlingsgrenarna togs aldrig om men det var en lång väntan annars dock tyckte jag om väntan, det var skönt för oss som var mitt inne i det. 

Louise poängterar att tittaren inte får glömma att det är ett skådespel.

– Gladiatorerna är som vilka människor som helst bakom kameran, och alla är så snälla. 
Medverkan i Gladiatorerna har varit ett av hennes livs äventyr.

– Det handlar såklart om vem som går över mållinjen först och visst jag älskar att vinna men för mig var det en seger att bara komma hit.

Hennes motto är att aldrig ge upp.
– Det tar jag verkligen med mig och det visar jag under programmets gång.
År 2008 skrevs Louise ut från sjukhuset och började resan tillbaka efter flera års anorexia under tonåren.
– Jag sa en gång när jag var som allra svagast att jag ska bli allra starkast och vinna. Gladiatorerna är ett bevis på att jag klarade det. Ingen trodde att jag skulle stå upp igen och nu står jag upp mot gladiatorerna.

Gladiatorerna var bara början

Nu drömmer hon om att kunna motivera och inspirera andra, eventuellt som personlig tränare.
– Jag skriver en bok, föreläsare, är aktiv på sociala medier och med en egen blogg.

 

 För sex år sedan höll hon på att dö, utmärglad och skör i anorexi. Idag är hon en av utmanarna i tv-programmet Gladiatorerna.

- Något djupt inne i mig vägrade ge upp, säger Louise Lundsten, 24. 

 

Louise vet inte hur lite hon vägde när hon tilllsut togs in för tvångsvård på sjukhuet våren 2008. Det känns främmande att tjejen framför oss för bara några år sedan höll på att tyna bort. 

Det är svårt att säga hur sjukdomen fick fäste hos Louise, mer än att den kom smygandes och succesivt tog över hennes liv.

- Jag kan inte säga att det var någon speciell händelse som utlöse det. Jag var 14-15 år och ville nog mest passa in i den typiska idealbilden om hur man "ska se ut".

Hennes personlighet tror hon var en stark bidragande orsak. Kontrollerande och perfektionist.

- Förstå mig rätt: Jag har aldrig haft sådan kontroll på tillvaro som jag hade då. Jag visste exakt vad, när och hur mycket jag skulle äta. Tvärr var det en destruktiv kontroll, säger Louise, och fortsätter. 

- Jag hörde någon på ett program berätta att man enbart an leva på flytande föda i några veckor. Då vaknade tävlingsdjävulen i mig och ville bevisa att jag klarade det längre än så. Under tre månader levde hon på flytande föd, i små mängder och med ett maniskt kontrollssystem. 

- Om jag drack fyra glad mjölk en dag när jag hade bestämtatt jag bara fick dricka tre, då drack jag bara två glas dagen efter.

 

Känner du dig helt frisk?

- Jag kommer nog aldrig att påstå att jag är helt frisk, det tror jag inte. Det här är någonting som alltid kommer finnas kvar i mig. Idag har jag en hanterbar distans till mitt förflutna och jag mår bättre än någonsin. 

Kontrollbehovet och den intensiva fokuseringen lever kvar i Louise. 

- När jag var inlagd sa jag till sköterskorna: "Jag ska bli starkast av alla och utmana Gladiatorerna." De bara skrattade. 

När hon friskförklarades från anorexi bytte hon fokus till träning. 

- Jag älskar att träna och tillbringar all min lediga tid på gymmet. För att träna själv, men också för att inspirera, motivera och hjälpa andra. 

 

 

Louise har utbildat sig till idrottslärare, har föreläst om sin kamp och har börjat spegla sin historia i en självbiografi. Planen är att i vår utbilda sig till personlig tränare. 

- Jag tror att jag med med min erfarenhet och bakgrund kan ge en bredare bild av träning, och hur man skapar ett välmående och ett livslångt intresse för att idrotta. 

 

När chansen kom att söka en utmanarplats i TV4:as program Gladiatorerna tvekade hon aldrig. 

- Jag är ju sån - har jag bestämt mig för något så ska jag nå dit. Den inställningen gjorde mig sjuk och det är den som kommer hjälpa mig nå dit jag vill i livet. Gldiatorerna är bara början! 

 

Den 22 mars agerar Louise utmanare i rutan - mot en av sina stora atletiska förebilder, gladiatorn Bullet. 

- Jag har alltid älskat programmet och sett upp till Bullet. Att få tävla mot henne var både fantastiskt och skrämmande. Hon är en best. 

 

Louise Lundsten har å andra sidan besegrat värre motståndare i livet. 

 

 

 

 

---